Gävleborg

Ang. ryska härjningarna i Hälsingland jul-aug 1719

”Jag måste med ängslan och tåhrar migh Högel. Beklaga öfwer denna allmoge, som icke willia gå effter orders söder uth, utan sättia sig aldeles deremot, ehuru iag min högsta flit och winning giort, det alle som närwarande warit skole intyga, utan intet långt ifrån mig nederstormat, fast iag på godt maner sökt dem öfwertala, så blef sorlet alt mehr och mehr, och nödgades så giöra uthskått af hwar sochn att swara, hwilket iag des fåfänglige föregifwande eij annorledes kan än här hos i underdån ödmiukhet insinuera, sampt denne länsman nödgas affärda, att Eders Excellens widare order afwärka, huru iag mig med dem förehålla skall, och är för mig med länsmännen omöijel:n dem kunna styra och reger, williandes der alt giöra efter sitt goda behag och tycko, och Eders Excellences order intet aestimera.

Förblifwer med Ödmiukaste wördnad.

Söderala d. 29 julij 1719.

Underdån Ödmiuke Tienare, Lars Sundberg.”

Efter order av den 28 juli som ankom den 28 juli på natten kl. 1, blev allmogen i Hälsinglands södra fögderi uppbådat att marschera till Gäve både natt och dag.

Järvsö och Bollnäs socknar förordnades att postera vid Söderhamn och Ljusne, och drog därifrån vidare till Söderala, för ansluta till marschen till Gävle.

Befallningsman Lars Sundberg kallade dem tillsammans för att läsa upp ordern på nytt, och uppmanade att visa deras hörsamhet till dessa order.

Han hade skaffat 100 skålpund bröd, 20 skålpund smör och 8 tunnor gryn, och ett utskott av varje socken utsågs, men ”för det gruvliga sorlet icke kunde något höra.”

Prosten i Söderala var närvarande och försökte uppmuntra soldaterna men utan större framgång.

Söderala socken var också samlad, men istället blev de muntligen meddelade genom budkavlar, att längst upp i socknen trädde genast marschen till Skog och mötte upp tillsammans med den övriga delen av socknen som skulle samlas vid kyrkan. De hade kommit dit utan gevär och matsäck, eftersom de endast ville överlägga.

Socknens utskott svarade på hela allmogens vägnar, att de inte kunde gå, eftersom de är så nära gränsen och ville gärna akta sig. De var inte säker på om fienden i Gävle ville hålla fältslag, utan snarare torde dem smyga sig hit upp i landet.

Och eftersom Bollnäs nu gick hem ifrån Ljusne och ingen vaktpost var upprättad, så säger de ”att de nu genast förfogar sig dit att akta, där stranden så väl som sina Söderhamnsbor.”

Bollnäsborna svarade med att de inte kunde gå någon väg förrän de får gå hem och se om sina familjer och ta avsked av dem.

Att få med sig någon mat och pengar och se över sina hus och ta hästarna att rida på då de fruktade att fienden skulle ta deras egendom som stod i sticket.

De som varit borta på postering vid Ljusne sedan fredagen hade inget smör, liten ammunition, endast 12 musköter och 1 karbin, det övriga endast gamla och odugliga lodbössor, spjut och gamla björnspjut som fältväblarna Niure och Lundberg varit kommenderade med, ville inte ta emot någon proviant.

Bara ett fåtal hade någon mat eller pengar för att köpa sig dricka.

Järvsöborna svarade, att då hela landet infinner sig enhälligt ville de inte besvära sig eftersom det blev ett så hastigt uppbrott, att de inte kunde rusta sig, och har nu legat på postering i Söderhamn och äger ingen proviant för 2 dagar.

Inte bara det. Det fanns inga gevär, ammunitionen var ganska liten, missnöje att 2 underofficerare inte hade infunnit sig, nekandes vilja emotta den del av provianten som befallningsman erbjöd dem utan de ville hellre gå hem, vilket de gjorde med sina hästar efteråt.

Gävleborgs landskansli, EII:3, bild 34.