Båtsman Måns Svensson Hedman, Trönö 1706

En rannsakning från Söderhamns Rådhusrätt av den 19 mars 1706 över båtsmannen från Trönö socken, Måns Svensson Hedman, 16 år gammal, vilken hade sist i juli förra året stulit i Söderhamns stadskyrka en psalmbok av 4 daler kopparmynts värde som tillhörde faktorismeden Henrik Önnesson, vilken gärning och ungdoms oförstånd härutinnan Hedman med gråtande tårar beklagat och bett om nåden och icke högsta rätten med utlovande att härefter för sådant oråd att ta till vara på sig bättre.

I annat fall har icke allenast målsägaren utan och hela Trönö sockens församling för honom förbön fällt, att han kunde med livet bli brukat, och i det istället med något korpralstraff belagd, helst såsom församlingen ska uppfött honom ifrån det han var 8 år och kostat på honom mycket. Borgmästaren och råd har efter Kgl. Majt:s Straffordning av år 1653 § 3 dömt Måns Svensson Hedman till döden.

Resolution:

Fastän den Kgl. Rätten finner borgmästare och råds utslag över båtsmannen Måns Svensson Hedman vara på Kgl. Majt:s Straffordning grundat. Dock till följe av Kgl. Majt:s till Justitiens administrerande förordnade och befullmäktigade herrar råds ankomna rescript av den 24 innevarande månad blir han i anseende till de uti rannsakningen befintliga lindrande omständigheter för det honom ålagda dödsstraffet förskonat, men skall istället sig själv tillvälförtjänt straff och androm till varning med fem gatlopp av straffet och sedan undergå uppenbara kyrkoplikt.

Stockholm den 25 maj 1706.

Gb läns landskansli DIIa:12 bild 325.

Genom ankomna brevet av den 10 maj insänd förteckning på de sittande fångarna i Gävle slottsarrest har den Kgl. Rätten funnit huruledes en båtsman Måns Hedman från Trönö socken vilken för rövande och tjuvnad skall vara dömd till döden och den 18 oktober förra året uti nämnda arrest blivit invänd. Och som till datum hos den Kgl. Rätten ingen rannsakning eller dom över denna båtsman Hedman inkommit, så har den Kgl. Rätten funnit nödigt att med den allra första bemälte rannsakningen till den Kgl. Rätten insänd.

Och vad kvinnan Ingeborg Eriksdotter vidkommer som jämväl i arresten sitter så kommer en ny rannsakning över henne efter den Kgl. Rättens för detta avgångna brev.

Stockholm den 13 maj 1709.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:13 bild 231.

Åtskilliga vid extraordinarie tingen uti Hälsinglands södra och norra kontrakt den 16 september, 2, 5, 14 och 15 oktober förra året 1708, och sedermera den 15 juli 1709 av vice häradshövdingen och borgmästaren Magnus Blix insända rannsakning till Kgl. Rätten jämte Norralas sockens tingsrätts fällda dom över båtsman Måns Hedman, vilken av borgaren i Söderhamn Pål Malms tjänstehjon, hustru Judit, blivit anklagad för det han den 26 augusti förra året på skogen mellan Trönö och Rengsjö socknar rånat henne på 13 daler kopparmynt varöver hon berättade för tingsrätten, att hon nämnda dag kommit från Söderhamns stad, utsänd av sin matmor, borgaren Malms hustru, med några små kramvaror, som hon skulle bära till sin matmors släkt i Jämtland.

Hade hon jämväl med sig uti en pung 13 daler kopparmynt som hon i Arbrå socken skulle utgiva på fågel medan husbonden Malm var inköpare till hennes Maj:ts änkedrottningens kök, måste hon när hon under vägen kommit något in i skogen av denna Hedman som då sett helt faslig ut och varit kolsvart i ansiktet, blivit först med sådana ord överfallit, att han sagt det djävulen skulle regera henne och han skulle lägga ner honom, nappandes av henne posten som hon haft under armen med kramvarorna i vilken han strax kastade sig ifrån vägen och frågat om hon inte hade något mera hos sig var till då hon nekat ska han gripit i hennes kjolficka och fick tag på pungen med de 13 daler kopparmynt.

Varefter han gått något avsides till ett träd varför hon förskräckt mest det hon torde som han henne tillförande hotat, ville slå henne ihjäl och hon fördenskull nappat påsen, den han hade slängt ifrån sig, sprang så bort skogsledes, att hon honom såldes undkommit.

Till detta hustru Judits angivande har Måns Hedman i förstone nekat men omsider tillstått och bekänt sig till denna onda gärning där utav fått anledning att som han hos bonden Lars Andersson i Berge, varest denna hustru under vägen varit inne, sett henne ha pengar så har han gått efter henne i skogen i förväg i mening att stjäla dem. Han hade sotat sig i ansiktet på det ingen skulle kunna känna igen honom och i annat fall han inte kunde pengarna skulle han dräpa henne,

Beklagade att Satan hade spelat med honom, att han inte hållit denna gärning för någon synd, tillstår för det övriga sålunda har med vara förlöpt som hon hade berättat undantagandes det han skall bett den onda regera henne och att han velat ligga ner henne, var till han alldeles nekat.

För övrigt har denna Hedman två gånger för stöld pliktat med gatlopp och dessutom vid de över honom nu hållna rannsakningen bekänt åtskilliga stölder som han allt från sin barndomstid efter annan begått. Han skulle föras från den ena tingsplatsen till den andra i Hovsberg och stulit åtskilliga persedlar hos Per Jönsson i Hamre till ett värde av 7 daler kopparmynt. Hedman berättade för övrigt att han till denna odygd att stjäla blev av sig egen mor, hustru Ella, allt från sin barndom förstörd, vilken dock alldeles till sådan beskyllning nekat eftersom sonen sådant anständigt och framhärda eller påstått och ville övertyga henne samt hennes man, gamla soldaten Sven Månsson, vilken nämnden gett gott vittnesbörd, jämväl med gråt och tårar berättat att hans son genom sin moders onda lärdom varit från barndomen till tjuveri och självvåld, så inartat, att fadern aldrig förmått hålla varken sin hustru eller son till lydnad.

Tingsrätten har i anledning av det 42 kapitlet Edsöresbalken dömt ofta Måns Hedman till döden.

Resolution:

Alldenstund utav de hållna rannsakningarna finns det att båtsmannen Måns Hedman lagt sig i skogen och låtit råna i det han sotat sig i ansiktet på det ingen skulle känna igen honom och på skogen mellan Trönö och Rengsjö legat i försåt för borgarens i Söderhamn Pål Malms tjänstehjon hustru Judit, och avhänt henne våldsamt 13 daler kopparmynt med hotande, att om hon inte lämnar ifrån sig pengarna skulle han dräpa henne, förutom det han efter sin egen bekännelse på åtskilliga ställen tid efter annan begått stölder, trots att han tidigare varit dömd för tjuvnad och avstraffad med gatlopp.

Därför prövar den Kgl. Rätten av det 42 kapitlet Edsöresbalken med tingsrätten för rättvist, det skall Måns Hedman sig själv till välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel mista livet och halshuggas.

Stockholm den 17 september 1709.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:13 sid 250.