Borgaren Olof Nilsson Book, Gävle 1655

Kom för Rätten tullskrivaren Andreas Bergius och beklagade sig över en stadens borgare, Olof Nilsson Book, vilken har överfallit honom och illa skamfärat (vanärat) med en kniv då han tillika med de andra tullknektarna gick att beställa sina värv och ärende.

Då framkallades först Jon Pålsson, att avlägga ed och efter edens avläggande, berättade han, att när han och hans stallbroder, Hans Olofsson, samt tullskrivaren Andreas Bergius gick till -gatan och som där skola gå Olof Books gård först hörde de honom säga:

”Huad ähren I för skelmare, gåå J häär i wackt, iagh är och Stadsens wackt.”

Svarade Jon Pålsson:

”Gack och lägg dig sofua Ollof Book.”

Då fick Olof Book tag i Jon Pålsson och slog honom under sig, och han där vältade, kom Jon Pålsson upp igen, och Olof fattade kring benen på honom.

Då frågade Jon om det är hans allvar. Då begärde Olof släppa sig upp, och när han kom upp, tog han Jon i halsen och Jon honom i håret, frågade ändå Jon om det är hans allvar, svarade han:

”J ähren en Erlig karl iag kenner eder wäl”

och då släppte de varandra. Därefter steg Olof till Bergius och sade honom:

”Huad är tu för en kyklingh din laggare.”

Då svarade Bergius:

”Ollof gack och lägg dig soffua iag hafuer inthz bestalle med dig.”

Olof Book vände inte igen, svarade fort och skäller honom för kyckling och laggare. Då sade Jon Pålsson till Bergius:

”Skall du lijda sådana skeldz ord”,

vilket han inte aktade utan gick till tullporten. När Olof Book fortsatte med skällsorden, gick Bergius till honom och sprakade honom och gav honom ett slag på munnen och gick sedan tillbaka till sin stallbroder som stod vid tullporten.

När nu måltidstiden stundade, var klockan mellan 6 och 7 om aftonen, gick de åter förbi Olof Books port, Jon Pålsson gick lite före Hans Olofsson.

Sedan framkallades Hans Olofsson och avlade sin ed och berättade sammaledes som sin stallbroder Jon Pålsson, endast det att när Bergius åter fick se honom bad han honom gå och lägga sig, och då svarade Olof honom vad han är för en kyckling.

Bergius tog en sten och kastade den i bröstet och Olof vände sig om att gå tillbaka. Då steg Bergius till och sparkade honom och slog några örfilar. I detsamma tog Olof sin kniv och slog först genom hattvecket och det andra genom kortrocken, ingen av dessa gav någon skada.

Tredje gången skar han honom i vänstra armen ut med handleden. Då ropade Bergius till Jon Pålsson och bad att ta fast honom, men han tog till flykten.

Sentensia: Rätten befinner av akterna, att detta inte är uppkommit av något hat, antingen emot tullens betjänter i gemenen eller emot Andreas Persson i synnerhet, utan av brådskillnad (slagsmål) förorsakat av hans överflödiga dryckenskap och att en part av de andra också var något beskänkt (berusad, drucken).

Rätten fäller alltså Olof Book för det han skällde dem alla tre, som än alltid finns efter det 31 kap. i S. balken 6 marker för var person, och för det han slog honom med kniven i armen, böta 20 marker efter det 7 kap. Sårmålsbalken med vilja, och betala bårdskärarlönen. Förutom det, har han suttit 3 veckor i fängelse.

Men att Anders Bergius som var nykter, och likväl inte som dem andra som var drucken, utan gav sig i mangel med honom, först sparkade och bar hugg på honom, slog honom några munsår och kastade en sten på honom, kan inte Rätten befria honom för det 12 kap. i Sårmålsbalken med vilja, att böta 6 marker för var gång har bar hugg på honom, n. 2 gånger.

Gävle rådhusrätt 11 januari 1655.

Svea Hovrätt – Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3136 (1654-1655) Bild 90 / sid 1.