Dragonen Anders Reen och hans syster Elisabet, Oviken 1698

En från Ovikens sockens tingslag inkommen rannsakning och dom över dragonen Anders Reen och hans syster Elisabet, hustru till Göran i Kännåsen, som är anklagade för tjuveri.

Förutom det att hustru Elisabet hyst denna Reen, sedan han rymt ur arresten och tog till flykten och har tagit emot en del av stölden.

Sedan dragonen Anders Reen uti innevarande år och två gånger blivit dömd, första gången för tjuvnad och avstraffad med gatlopp den 26 januari och andra gången 16 mars, har han strax därpå vid Påsktiden stulit 13½ alnar lärft à 5 1/3 skillingar silvermynt alnen ifrån Sjul i Hällne.

När samma tjuvnad blev återtagen hos Reen hade han blivit fängslad men rymt ur arresten till Norge men när han en afton kommit 2 ¾ mil upp i socknen till fäbodarna i fjällen, blev han fasttagen av en dräng och en piga när han sov över natten i deras hus.

Under den tiden som Reen gått ledig har han hos åtskilliga personer stulit säd, mjöl, malt, mat, persedlar och andra saker till 18 daler 3 skillingar silvermynt, varav en del han hade förbrukat.

Reen berättade, att hans syster Elisabet hade hyst honom under den tid han varit på flykt och gav henne en halv tunna malt som han hade stulit vilket hon till större delen behållit. Hennes man Göran hade ingen om som helst kännedom om saken och trots Elisabets enständigt nekande så har hon dock blivit med några skäl blivit överbevisad.

Och särskilt att de som har varit hemma hos Elisabet och sökt efter Reen, hade funnit någon malt på ”badstugulofwan” och mjöl i en skeppa av malt malet vilket Elisabet förklarade att hon hade tiggt ihop tillsammans med maken.

Men han säger sig inte kunde befria henne med mindre det varit av det malt som Reen stulit vilket även Reen erkänner.

Reen hade också blivit angiven för att ha stulit en silverring ifrån Olof Jönsson i Älven och behållit en pung som Jöns i Hällne för 2 år sedan vid offrande i kyrkan borttappat med 1 riksdaler silvermynt i specie, 1 ½ daler silvermynt och en signetring av silver för 16 skillingar silvermynt. Pungens värde 4 skillingar.

Elisabet påstår dock att hon hade hittat ringen i Olofs förstuga och behållit den eftersom hon inte visste vem den tillhörde. Hon hade varken upplyst Olof Jönssons ring eller pungen.

Häradsrätten dömer Anders Reen till döden för stölden men hans rymmande från Regementet lämnas vidare till Kgl. Regementsrätten.

Hustru Elisabet i Kännåsen sakfälls för en halvpart av en halv tunna malt till tredubbla böter 6 daler silvermynt och ersätta målsägaren eller betala med 2 daler silvermynt för att hon hade hyst Anders Reen. Hon påläggs även att böta 40 mark silvermynt.

Men vad gäller den pung som hon hade hittat i kyrkan, och fastän den borttappade pungen hade därefter blivit offentligt lyst på Kyrkvallen, hade hon inte gett tillbaka den.

Häradsrätten förklarar det för en stöld efter det 23 kap. Tjuvbalkens Landshandling, vilken Häradsrätten anser att hon bör beläggas med ett svårare straff för denna grova stöld vid Gudstjänsten än en vanlig stöld.

Därför lämnades saken till den Kgl. Hovrättens omdöme, om inte Elisabet i anledning av Sabbatsbrott, plikta med 40 marker silvermynt för att stölden hade skett under Sabbaten.

Och om hon ska stå 2 eller 3 söndagar på pliktpallen i kyrkan med ringen för att hon hade begått denna last i kyrkan som hon tog ifrån Olof Jönsson, så uppsköts till nästa ting, att ringen kan bli värderad.

Sedan denna rannsakning kommit till Kgl. Rätten har Reen blivit dömd av Kgl. Maj:t till sitt rymmande och tjuvnaden, att plikta med 30 par spö, 3 slag av paret och sedan föras till Marstrand i halsjärn att hållas till livstids arbete.

Han har emellertid med en annan sittande tjuv, Jöns Gabrielsson, åter brutit sig ur fängelset. De hade slagit av sig fotjärnen och rymt sin kos och börjat stjäla igen så att deras nu sedermera begångna stöld bestiger till 17 daler 7 skillingar silvermynts värde i gångkläder och andra saker.

Dessa fångar är igenfunnen och fängslade uppe i en skog av gevaldigern och vaktknektarna samt sakerna de hade stulit.

Då Anders Reen uti innevarande år pliktat 3 gånger för stöld med gatlopp och uppenbar skrift men inte gjort någon bättring, utan fortsatt med sin odygd samt brutit sig ut ur fängelset, ber allmogen att de kunde få bli av med en sådan vanartig tjuv för att få ha sin lilla egendom ifred.

För sina gärningars skull och eftersom man inte kan förvänta sig någon bättring av honom kan han inte befrias från dödsstraffet utan skall i följe av Kgl. Majt:s skrivelse av den 20 oktober till välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel upphängas.

Beträffande hans syster, hustru Elisabet, så emedan hon är överbevisad att hon inte bara hade hyst Anders Reen sedan han hade rymt från arresten, utan och mottagit och torkat något av hans stulna malt, så skall hon för hysandet och tjuvgömmandet böta 40 marker.

För att hon inte hade upplyst och behållit pungen hon hade hittat i kyrkan skall hon för annan tjuvnad först återbetala till målsägaren så mycket som det fanns i pungen, 4 daler 4 skillingar silvermynt och sedan böta tre gånger så mycket samt stå uppenbar kyrkoplikt.

Orkar hon inte böterna, så pliktar hon allt för allt med risslitande vid Tingsstugdörren.

Stockholm den 22 oktober 1698.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:10 bild 204.