Jämtland

Dragonen Mårten Dahlbom ohh Barbro Olofsdotter samt sonen Gullik Mårtensson, Frösön 1780

Till detta ting har dragonen Ol. Öfverfelt i Vällviken låtit instämma dragonen Mårten Dahlbom, samt hans hustru Barbro Olofsdotter och deras son, drängen Gullik Mårtensson för slagsmål.

Genom Dahlboms fullmakt till fältväbeln Mårten Tandström som förde hans talan, berättade att den 30 förleden oktober skall Dahlboms son tillika med hans mor förövat hårt och våldsamt slagsmål på Öfverfelt, så att han fått stor skada och svåra åkommor, på det sätt som assessorn Lundström intygat uti sitt givna vittnesbörd den 2 i denna månad.

Anno 1780 den 8 november besiktades dragon Öfverfelt, som för 2 dagar sedan, skall blivit slagen av dess kamrat, dragon Dahlbom och vid undersökningen befanns följande åkommor:

Över vänstra ögats ögonlock och ytterkant, ett blodsår av en halv nagels storlek, som gick genom huden.

Ett dylikt sår på vänstra sidan av hakan.

Ut ur högra örat syntes vara något blod utvunnen, och patienten klagade över en kännbar ömhet på det stället.

Något blod har den sjuka hostat upp efter skadorna som torde härröra av något slag över ryggen, vartill ej kunde märkas något utvärtes tecken, utan någon feber samt hosta, vilken igenom medikamenter snart avhjälper, är den sjuka utan vidare fara.

Eggert Lundström, Assessor och kirurg.

På svarandesidan förklarade sig först dragonen Dalbom, att han inte hade något att göra med slagsmålet. Hustru Barbro Persdotter berättade, att något trätomål hade uppkommit emellan henne och Överfelt, varvid han skall ha sagt att hon ”skällde som en hund” samt svurit och skuffat henne för bröstet.

Därefter hade hon tagit en åra och slog honom två slag på vänstra axeln och i samma stund hade hennes son Gullik Mårtensson kommit.

Han hade sett i fönstret, hur Överfelt överfall sin mor och sprang då ut för att hjälpa henne, och med ändan av en käpp, slog Överfelt ett slag i nacken så han föll omkull vid stugbron. Troligen stötte han sig och ådrog sig skadorna som assessorn Lundström beskrev.

Däremot hade Gullik Mårtensson låtit stämma Överfelt för okvädesord, men kunde inte infinna sig på tinget eftersom han fortfarande var sjuk och sängliggande efter slagsmålet.

Trots detta, tillät häradsrätten Överfelts fyra vittnen att närvara med sina skrivna vittnesuppgifter: bonden Per Jönsson i Vällviken, Måns Bertilsson i Rise, dragonen Per Backman och pigan Elin Andersdotter i Månsåsen, medan Gullik Månssons hade bonden Per Bengtsson i Vällviken som sitt vittne.

Per Jönsson berättade, att ”förleden måndagsafton kom Öfwerfeldts hustru till mig och sade att hennes man war slagen, så hon kunde icke annat se än han war dör. Då språng jag strax til deras gård. När jag ditt kom gick jag till bron, der jag såg att på stenarna war blod spritadt. Då gick jag till Dalbom der Öfwerfeldt war inna.”

”Då gick wi alla ut på gården och sedan gingo wi in hos Öfwerfeldt, då swimade Öfwerfeldt af, och fölt ned på golfwet. Då wi åtter fick lif i honom bar wi honom til sängs.”

”Då besåg wi honom, att han war sår och blodig i ansigtet, efwen att blodet har runnit gänom högra örat.”

”Per Jönson i Walwiken.”

Måns Bertilsson: ”Förledne måndag eller i dag åtta dagar sedan war iag i Walwiken hos Olof Öfwerfeldt, kom Öfwerfeldt och Mårten Dalbom från sjön.”

”När de då kommo inpå gården til Dalboms förstugabro, Såg jag att Dahlboms hustru slog till Öfwerfeldt med en år, åt högra armen.”

”Då gick jag och bonden och til spisan. Då skälla Öfwerfeldrs hustru gå ut. Då ropade hon ått mig, kjare Måns kom utt, jag har icke annatt än han ligger död.”

”Då jag kom ut låg Öfwerfeldrt framstupa med henderna utslagen lika som han skulle waritt död. Då reste wi honom up. Då jag såg att stenen som ansigtet låg öwer war blodigstrimig.”

”Då han som sig litet föra sade han Gud bättra mig nu har jag fådt det som di låfwade mig och att han war sår wid wänstra ögat och hakan, och när wi reste honom up, så stod både Dalbom och hans hustru samt Dalboms son brede wid.”

Och Gulik säger att han har faldt sig. Då han kom i stugan swimade han och faldt till golwet. Då wi tog och bar honom i säng.”

”Måns Bertilsson.”

”Till läggas dett att då wi har lagt honom i sängen besågo wi honom och såg att han war sår och blodig i ansigttedt, och att blod har runnitt gönom hans högra öra.”

Per Backman berättade, att för en månad sedan när han följde med Gullik Mårtensson och dragon Öfverfeldt till Fjällkvarnen, så sade Gullik, att han undrade om någon skulle kunna rå med Öfverfeldt, och att han skulle ha en stör, eller en handpik att slå honom i huvudet med, så att han domnade av.

Men det allra bästa, tyckte Gullik, att det kunde göras med en sten.

Pigan Elin Andersdotter från Månsåsen, skrev i sin vittnesberättelse, ”att sistl. Wåhr, om en afton, sedan bemälte Öfwerfeldt och dragonen Dahlboms sin Gulich, som hafwa gjordt en skjuts till Måläng, woro hemkommen och Öfwerfeldt låtit förmärka sitt missnöije deröfwer, att Gulich tagit från honom sin häst och farit hem med förut, så att Öfwerfeldt sedan måste gå hem ifrån Måläng.”

”Hörde jag Dahlbom, hans hustru och son samtalas inne i sin stuga, huru de wille hämnas på Öfwwerfeldt, då hustru Barbro Olofsdotter sade: ‴Det wore lagomt at sota Öfwerfeldt för sitt orätt‴, men undrade tillika hwad bot de skulle få på honom, som war utropad för en slagskiämpe.”

”Gulich swarade, att det skulle wäl bli någon råd dertil med en sten eller stör.”

”Öfwer sådant hotande samtal förfärades ej mindre jag, än Öfwerfeldts dotter, som war hos mig i en kammare nära intil berörda stuga, och berättade för sin fader, dragonen, morgonen derpå samt warnade och bad honom akta sig för dem.”

Det var under Bönedagsafton som Per Jonsson från Vällviken kom in till sin granne Mårten Dahlbom, då han utlät sig, att Gullik Mårtensson burit sig åt som en tjuv och skälm, och då Mårten frågade var detta grova brott bestod i, svarade Per, att stoet som Gullik stal, stod i Öfverfeldts stall.

Dahlboms hustru sprang ut i dörren och utbrast, att Öfverfeldt höll på att slå Gullik, varpå hon anmanade sin man att stiga upp ur sängen och hjälpa sin son.

När han kom ut på gården slog Gullik och Öfverfeldt och skilde dem åt. När de tre kom in i Dahlboms stuga, sade Öfverfeldt, att han skulle strax lägga Gullik och piska honom.

Per Jonsson skuffade Gullik Mårtensson emot muren, så att han blev blodig i ansiktet. Därefter förbannade han Öfverfeldt, att han skulle lägga ner honom så att han skulle bli död.

Öfverfeldt fattade tag i Gullik i bingen för att utöva ännu mera handgemäng på honom, men blev avstyrd av fadern Mårten Dahlbom, som yttrade: ”Du låter honom få wara i frid.”

Efter detta gick Öfverfeldt och Mårten Mårtensson till den förstnämndes stuga, men Gullik satt inne i sin fars rum och grät.

Per Bengtsson berättar: ”Vid det tillfälle då Per Jonsson flyttade ifrån Vällviken till Måläng, skjutsade jag hans saker och när vi for därifrån följdes Per Persson i Vällviken och jag åt. Då Gullik Mårtensson följde efter oss, blev det så mörkt, att vi inte visste om Gullik var med i vårt följe.

Därefter for vi till Stackris och hämtade sågbräder. Under vårt stopp, hade Gullik Mårtensson åkt förbi med Öfverfeldts häst. När vi kom till Vällviken, gick vi in i Dahlboms stuga och därefter kom Överfeldt som var något ängslig över sin häst, eftersom han inte visste vart den var.

Då klappade Gulliks mor åt sin man, att han skulle stiga upp ur sängen och gick ut på gården. Sedan kom både Mårten, Gullik och hustru Barbro samt därefter Öfverfeldt, vilken hade yttrat, att ”jag har ej något emot dig, utan emot din Sakramentska poike för det att han bortkjört med min häst.”

I en förlikningsskrift till häradsrätten, kan vi läsa, att ”Till befrämjande av Kristlig sämja och enighet samt försonlighet och inbördes förtroende. Angående det å dragonen Olof Öfverfeldt i Vällviken förövade svårare slagsmål, sålunda i vänlighet överenskommit:

Att dragonen Mårten Dahlbom inom nästkommande Gregorii-tid, betalar till Öfverfeldt för sveda och värk samt hinder i ett för allt tjugo plåtar, eller 6 riksdaler 32 skillingar specie, samt dessutom ersätter läkarlön och besiktning samt rättegångskostnader, till vittnens inkallade och lösen med mera.

Varmed all tvist och ovänskap i och för detta må kommer å ömse sidor nu och framgent att upphöra.

Till vinnande hos häradsrättens ödmjukast anhållas om lämpligt vitesföreläggande och den skall vara förfallen som hädanefter söker uppväckta hämnd eller ondska, och ovänskap, vare sig emot vittnen eller oss emellan som parter, vilket härmed bestyrks av Vällviken den 7 november 1780.

Mårten Dahlbom, Barbro Olofsdotter, Gullik Mårtensson och Olof Öfverfeldt.

Vittnar Olof Jönsson i Vällviken.

I anledning varav jämväl påstås böter, både emot Gullik Mårtensson och hans moder Barbro Olofsdotter, för deras grova gärning och förfarande emot dragon Öfverfeldt.

Dahlbom ville erlägga för sin hustru och son så mycket penningar i böter som häradsrätten i lindrigaste måtto utfärdar.

Efter övervägande avsades följande utslag:

Häradsrätten prövar likmätigt 35 kap. 2 § Missgärningsbalken, att Gullik Mårtensson skall böta 2 daler silvermynt vardera för fyra blodsår som han tillfogade dragon Öfverfeldt, tillsammans 8 daler i samma mynt.

Hans moder, hustru Barbro Olofsdotter, som varit i samråd och samtycke med sonen, skall böta hälften så mycket som Gullik.

Dessa båda förklaras också skyldiga att ersätta kärandes rättegångskostnader med 8 daler silvermynt eller 1 riksdaler 16 skillingar specie.

Sunne tingslag 3 november 1780.

Sunne tingslags häradsrätt (Z) AI:32 (1780) Bild 1380 / sid 132.