Västernorrland

En kolares sorgesång, 1911

Nedanstående enkla sorgekväde, diktat i en kolarkoja mitt i den skövlade norrländska skogen av en skogskolare, har tillsänt oss och vi publicera den så mycket hellre, emedan den tydligen inspireras av kalhuggna skogsvidder och vandaliserad natur och därför förefaller heläkta.

 

O, Norrland, o, Norrland,

Jag nästan vill gråta –

Det skymmer för ögat på mig.

O, Norrland, o Norrland.

Hur kan du så låta.

Ditt värde gå bort ifrån dig?

Ack, Norrland, du råkat i rövarehänder,

Det synes kring backar och stränder.

 

O, Norrland, o, Norrland,

Var är dina skogar,

som förr klädde berg och strand?

Dina slavar, Norrland,

De hugger och knogar,

De drivas av hungerns hand –

Det är fordne bönder – just dina söner,

Som dödar dig, Norrland, för usla löner.

 

O, Norrland, o, Norrland,

Hör, hur det brakar,

Det dånar så hemskt kring din trakt.

Det är dina tallar, Norrland,

Som klagar och knakar.

Ja, skogen som förr stod på vakt,

Nu sändes tills främmande länder

Och kvar lämnas Norrland med öde stränder.

 

O, Norrland, o, Norrland –

Framtida drömmar:

Vad bliver det nu utav dem?

De flyr dig, Norrland!

Och ditt folk från dig strömmar –

Sönerna lämnar sitt hem;

Skogen och folket flyr hän över haven –

Hemma för dörren står nöden hos slaven.

 

O, Norrland, o, Norrland,

Vad är det som låter –

En suck ifrån hjärtat hos dig?

O, Norrland, o, Norrland,

Jag tror, att du gråter?

Ett snyftande läte når örat på mig.

Ja, Norrland, låtom oss klaga.

Tyranner och herrar vill ta oss av daga!

 

O, Norrland, o, Norrland –

Ditt eko hörs långt över bergen,

Över mark, över sjö, över flod –

O, Norrland, Norrland –

Ditt eko, det skär genom märgen.

Det kommer att stelna vårt blod.

Det härrör från norrlandsnaturen

Från ”proletärbonden” och – djuren!

 

Nya Norrland 8 februari 1911.