Västernorrland

Flyktingen Valborg Markusdotter, Nora och Gudmundrå pastorater 1721

Kgl. Rättens resolution på insända rannsakning och dom över flyktingen Valborg Markusdotter, vilken blivit ställd till rätta och anklagad för att hon plägat olovlig beblandelse och mördat sitt födda barn och lagt på lönn.

Tingsrätten har dömt henne efter det 2 kap. Högmålsbalken och Kgl. Förordningen av den 16 november 1684, att mista livet och brännas på bål.

Stockholm den 6 mars 1721.

Kgl. Rätten har låtit sig underrättas att detta måls beskaffenhet och ehuruväl Valborg Markusdotter föregivit och påstått, att hennes foster varit dödfödd, och att hon inte hade förövat våldsamhet på densamma, än mindre tillskyndat döden.

Hon hade på de 3 sista dagarna före födseln funnit att det inte hade något liv eller var vid rörelse, vilket hon påstod såväl inför tingsrätten, såväl i fängelset med prästerskapets flitiga bearbetande med henne, att komma till bekännelse.

Det befinns dock, att Valborg Markusdotter olovligen blivit havande, som hon berättat, som skedde näst före jul 1719 av Överstelöjtnantens Fromholt von Essens ogifta dräng, Mats, till vilket hon inte hade nämnt något om, utan vid åtskilliga personers tillfrågande, då de tyckte hon varit havande, men vilket hon förnekade.

Natten emot den 21 september i enslighet i Per Olofssons badstuga i Hjälta, framfött ett flickebarn som varit fullgånget. Hon hade slitit av navelsträngen, men hade inte bundit den.

Efter födseln bar hon barnet till en bod och sedan lagt det på en ladskulle som hon täckte över med lite hö, men det hade hon heller inte erkänt, förrän med tvång blev undersökt, då man fann att hon hade mjölk i brösten och några linnetyg fäst kring livet, för att hon skulle se lika tjock ut som tidigare.

Hon försökte också att slita sig loss och ta till flykten, då hon fruktade att miste livet för denna gärning.

Fördenskull kan Kgl. Rätten inte anse hennes förevändning att fostret skulle varit dödfödd, utan prövar för skäligt i förmåga av Kgl. Majt:s påbud angående barnamord av den 15 november 1684, att Valborg Markusdotter skall sig själv välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel halshuggas och brännas på bål.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:18 bild 61.