Gruvarbetarnas försatta arbeten vid gruvan, Huså/Gustaf och Carlberg 1776

Efter laga stämning hade gruvfogden Christian Lund låtit inkalla följande gruvarbetare: Anders Kuse, Grels Malberg och dess styvson Erik Lindholm, Jon Nordholm, Grels Palm, Jonas Löfberg, Johan Lalander, Axel Strandberg, Jon Prästberg, Jon Malberg, Anton Antonsson, Per Edström, Olof Öman, Josef Bergqvist, Erik Skutberg, Jon Malmström, Anders Ingerström, Anders Spelman, Sven Lustig, Johan Randklef, Johan Råbock, Anders Råbock, Nils Råbock och Henrik Östberg för eftersatt arbete och otidig bortgång ifrån gruvbönen.

Ansvarade Lund att de som sänt sitt arbete vid gruvan vore väl flera. Dock hade han endast angett dem som varit mest försummad.

Vid upprop inställde sig dessa svarande, då om vars omständigheter blev således undersökta och befunna.

Anders Kuse – Försummat fyra veckor och anhöll om förskoning i betraktande till den sorg och olycka honom träffat utav enda sonen Anders, som även var gruvarbetare, och vilken i förra månaden på skidor ränt med sig genom isen på Stora Kullsjön.

Grels Malberg och dess styvson Erik Lindholm varit borta tre veckor utan förfall och löpt sin kos ifrån Bönen den 31 augusti.

Jon Nordholm emot gruvfogdens förbud farit till fjälls under tre dagar efter faderns boskap, då han sedan samma vecka kom på gruvan.

Inget arbete fanns att tillgå, efter personer för hans skulle inte kunde rubbas. Dessutom försummat vattenpumpningen i julveckan och även då föraktat gruvfogdens order som han ville ursäkta sig med sjukdom men kunde inte bevisas.

Grels Palm blivit tillsagd om vattenpumpningen annandagjul, dock svarat ”det giör mig icke”, ej heller kom han tillstädes.

Skyllde på Per Olssons lilla son i Hårbörsta, att han sagt att Palm skulle slippa gruvan eftersom fadern gått dit, varemot gruvfogden erinrade att Palm lika fullt varit rådig i sjukdom hade han ledighet i en vecka enligt geschworner.

Jonas Löfberg avhållit sig, sedan vattenpumpningen slöts, sju veckor ifrån gruvan och förklarade sig oskyldig. Däremot, att välborne geschworner Edelfelt tillåtit honom halv tjänst eller att gå annan varje vecka på gruvan.

Johan Lalander varit borta två veckor. Han måste i höstas vara hemma en vecka till att förbättra sitt fähus och den senare veckan hade opasslighet hindrat som skulle föranlåtit honom, att den 31 augusti gå bort ifrån bönen, ehuru bevis därom icke kunde företas.

Axel Strandberg en arbetsvecka för att köra gödning på sin åker och den 31 augusti hade han gått bort ifrån gruvbönen.

Jon Prästberg försummat tre veckor, varav en blivit tillbragt på ett bröllop. Den andra veckan att laga sin stuga och uti den tredje skulle han ha varit 2–3 dagar vid Hyttabyggnaden i Husån. Den 31 augusti hade han och löpt bort ifrån bönen vid gruvan.

Jon Malberg tilltalades för det han inte hållit sin son på gruvan, och ursäktade sig därvid, att då sonen icke haft arbete över vintern, kunde han icke sommartiden lämna honom till verket, varför han tjänade hälften hos gruvarbetaren Jöns Wångström.

Gruvfogden Lund påminde att sonen detta oaktat kunde varit tre veckor på gruvan och mera blev ej fordrat. Även hade Malberg försummat bönen den 31 augusti.

Anton Antonsson varit borta en vecka som han hade nödigt för sin höbärgning men den 31 augusti bortlöpt ifrån bönen.

Per Edström en vecka ifrån gruvan under det han bevistade ett bröllop och uti augusti hade han försummat bönen.

Olof Öman försummat tre veckor, en till farbroderns och den andra till fähusets lagning samt den tredje eller Pingstveckan icke kommit över sjön för ovädrets skull, men ifrån bönen hade han varit borta.

Josef Bergqvist blivit saknad vid gruvan uti fyra veckor, vartill han förebar sin sjuklighet varit orsaken, det fältskären Krÿger, bokhållaren Sparrman och Husåarbetarna intygade.

Erik Rutberg försummat fem veckor, därav två uppgått till fähusets lagning, en till faderns bröllop och två veckor hade varit hindrad av sjukdom som bokhållaren Sparrman intygade samt den 22 mars bortlöpt ifrån bönen som han ville ursäkta med vedlösa.

Jon Malmström varit sjuk två veckor och dessutom fri ifrån gruvan i andetiden.

Anders Ingerström varit borta fem gånger ifrån gruvbönen. Svarade två gånger hade det skett för hans sjuka hustrus skull. En gång den 31 augusti då han gjort de övriga följe. En för skräddning och till den femte gången minns han inte orsaken.

Anders Spelman en vecka ifrån gruvan då han timrat på sitt fähus. Sedan försummat två måndagar och några gånger utan laga förfall.

Sven Lustig uti fyra veckor osynlig på gruvan i förleden sommar. Dock gav herr geschworner Edelfelt tillkänna att han efter ackord hade sin frihet under andetiden.

Johan Randklef försummat sex veckor skyllde på svag hälsa, vilket fältskären Krÿger och gruvfogden Lund bevittnade. Dessutom tilltalades han för båtens borttagande ifrån kamraterna, varav de blivit hindrade en måndag.

Svarade att han måste ro efter prästen för en sjuk men icke hunnit tillbaka i rättan tid.

Anders Råbock försummat två veckor, vartill dess sjukdom enligt fältskärens betyg varit orsaken.

Nils Råsbock borta nio veckor ifrån gruvan för sjukdoms skull och är skild ifrån verket.

Johan Råbock avhållit sig ifrån arbetet i fem veckor därav en använts på ett bröllop, en att slå hos en bonde i västbygden, tvärt emot gruvfogdens tillsägelse.

Tredje veckan icke sluppit över sjön, fjärde och femte uti oktober och april utan förfall varit hemma varutinnan de veckor icke är upptagna som han varit sjuk.

Henrik Östberg, varit borta i tre veckor. En hemma för sin sjukliga dotters skull, den andra själv sjuklig och den tredje slapp han inte över sjön.

Vid den tvärt emot gruvfogdens förbud försummade bönen, anmärktes såsom något besynnerligt att de flesta förövat självsvåld den 31 augusti.

Det tillfrågades om orsaken därtill då det förefanns att förutom för köld och deras åkers avfrysande, hade varit vållande därtill.

Men nämnden och den samlade allmogen intygade enhälligt, att den natten var ingen liknelse till köld, såsom ock ingen frost inföll, förrän 14 dagar senare, då redan all säd i orten varit inbärgad.

Avsades:

Bergstingsrätten har gjort sig underrättad om detta mål och funnit de av den del arbetare föreburna hinder ej skäliga.

Varken till bönens försumlighet eller uteblivande ifrån arbetet, varav några märkliga förfall ägt rum samt därför så i anseende till gruvdisciplinen som de med här förut nämnda arbetarna förekomna olika omständigheter stannat i följande beslut:

Anders Kuse förskonas ifrån plikt efter han så plötsligen mistat sin enda son som förtjänar ett rört behjärtande.

Grels Malberg och dess styvson Erik Lindholm pliktar var sin daler för gruvbönens eftersättande och skämmas för arbetsförsummelsen efter de eljest varit flitiga.

Jon Nordholm befrias ifrån tilltal för dess bortavaro i tre dagar. Men för visad olydnad emot gruvfogden vid vattenpumpningen skall han rida trähästen i tre timmar.

Grels Palm slipper plikta för försummat arbete, dock för träta vid vattenpumpningen, sakfälls han till fem daler.

Jona Löfberg frikallas ifrån böter efter han erhållit vederbörligt tillstånd att allenast gå hälften på gruvan och den övriga tiden befriad från verksarbete.

Johan Lalander skonas för arbetsförsummelse såsom gammal och skröplig arbetare och då han i jämna 30 år gått i gruvan, sägas mycket billigt, att han må entledigas samt få insätta sin fosterson istället.

Men för det han icke avbedja bönen och ej gittat visa laga förfall pliktar han därvid en daler.

Axel Strandberg lämnas opåtalt den veckan han varit hemma. Dock erlägger han en daler för bönens försummelse.

Jon Prästberg skall för eftersatt arbete rida trähästen i två timmar. För bönens eftersättande plikta en daler.

Jon Malberg föreläggas fem daler silvermynt, att lämna sin son till gruvans tjänst så ofta det påfordras och plikta en daler för bönens åsidosättande.

Anton Antonsson skonas för den höbärgning den försummade veckan, men i anseende till försummad bön erlägga han en daler.

Per Edström som bortgått innan bönen blev hållen bötar därför en daler.

Olof Öman befrias ifrån plikt den tid han varit hemma eftersom han haft nödvändig reparation av husen på sitt torp. Dock för bönens försummelse pliktas en daler.

Josef Bergqvist undslipper böter efter han bevisat sig verkligen varit sjuk.

Erik Rutberg skonas för arbetsförsummelsen men för bortgång innan bönens slut, plikta en daler.

Jon Malmström har varit sjuk. Bör dessutom njuta sin frihet i andetiden varför han befrias ifrån tilltal.

Anders Ingerström pliktar en daler för bönens eftersättande.

Anders Spelman skall för det han flera gånger kommit sent till gruvan och försummat två måndagar, rida trähästen i två timmar.

Sven Lustig befrias ifrån straff såsom ledig ifrån gruvan under andetiden.

Johan Randklef förskonas i anseende till dess sjuklighet och synes rådligt att han åtager sig allenast halv tjänst samt fullgör den riktigt, om han ej förmår något mera.

Men för båtens borttagande föreläggs honom fem daler silvermynts vite, ifall han därmed vidare beträdes.

Anders Råbock slipper plikt för sin sjuklighet.

Nils Råbock såsom ifrån verkets tjänst nu vara entledigad undslipper straff för sin bortavaro vid gruvan.

Johan Råbock som utan laga förfall försummar sitt arbete i flera veckor, den tid oberäknat han varit sjuk skall rida trähästen i tre timmar och plikta fem daler silvermynt.

Henrik Östberg blir i anseende till dess förfall denna gång befriad.

Dessa här nämnda böter grundar sig på försummat gruvarbete på det förordnande Bergstingsrätten redan år 1762 utfärdat och i anseende till försummad bön, varför Bergstingsrätten ansett detta arbetarnas uppförande för en sidvördnad emot Bergmästarens långt för detta gjorda författning samt den Kristliga ordningen som iakttagas vid gruvan.

Dessa böter tillfaller fattigkassan och användas efter reglementet.

Bergstinget den 3 juni 1776.

Bergskollegium, Rättsprotokoll från Västernorrlands och Jämtlands bergmästardöme EIId:4 bild 12.

Fotnot: Geschworner var i Sverige till 1855 en bergsstatstjänsteman som hade att tillse att gruvarbetet bedrevs på rätt bergsmansvis.

Andtiden – tid för jordbruksarbete, sädesskörden.

Självsvåld – om förhållandet att utan tillbörlig hänsyn andras intressen eller överordnades vilja, lagar, sedvänjor eller Guds vilja och handla efter eget gottfinnande.