Västernorrland

Hustru Dordi, Ed 1677

En rannsakning och dom ifrån Sollefteå ting över hustru Dordi i Forsmo, Eds socken, om sina 70 år, vilken av sin kyrkoherde angavs för tinsgrätten, hur hon vid Prosttinget den 23 mars 1675 har bekänt, att hon efter en gammal tiggerskas inrådande för 30 år sedan tagit oblatet ur munnen som hon fick under Nattvarden.

Hon tog hem oblatet och lade det uti lite salt och gav sin boskap för att de skulle vara fri från björn och andra skadedjur. Försäkran om att det skulle fungera, hade hon fått från den gamla tiggerskan.

Ännu med gråtande tårar tillstod hon att hon hade gjort det av oförstånd och det aldrig mer än denna gång hade hon begått denna synd.

Nu, och så väl för prästerskapet och som andra, att orsaken var att hennes sonson om sina 8 år hade tillkännagett, att hon hade fört honom, hans syster och 6 andra barn till Blåkulla.

Han menade att Satans eller Trollpackorna kunde spöka med hennes kropp uti Blåkulla för hennes obekända synd med sitt Nattvardsmissbrukande.

Enligt hennes egen berättelse hade sonsonen blivit frikänd för Blåkullafärden.

Tingsrätten ansåg att hon hade gjort sig förtjänt att straffas med livet.

Resolution:

Hustru Dordi kan inte befrias från livsstraffet utan skall androm till skräck och varnagel och sig själv till välförtjänt straff halshuggas.

Stockholm den 2 mars 1677.

Gävleborgs läns kandskansli DIIa:6 bild 7.