Hustru Karin Henriksdotter, Borgsjö 1699

En rannsakning och dom ifrån Torps häradsrätt av den 22 mars 1698 över finnens Jon Jonsson hustru i Råsjö, Karin Henriksdotter, som har blivit anklagad för signeri (besvärjelser).

Kgl. Rätten finner av den hållna rannsakningen, hur finnens Jon Jonssons hustru i Råsjö, Karin Henriksdotter, varit ställd inför rätta och anklagad för åtskilligt förövad besvärjeler.

Hon har enständigt nekat till dessa anklagelser och finnen Jon Jonsson hade sagt, att hur än det är bestämt att hon har gjort sådana saker, skulle hon ändå inte bekänna om de så ville hugga halsen av henne.

Dock är hon övertygad av två avhörda vittnen, Malin Henriksdotter och pigan Marit Olofsdotter, att på Påskmorgonen gått omkring 3 gånger i sitt fähus med ett särdeles rop och vidskepelse malt och gett åt boskapen.

Gjort gästabud om våren och Korsmässa åt skogrån som skulle bevara kreaturen.

Om Helig Torsdag åt Tor, på det de skulle få regn och det 3:e Jesus gästabud om Karins Mässodagen den 25 november (Katarinadagen) så har pigan Marit intygat att hennes man Jon Jonsson, har vid samma gästabud läst över dem på finska som hon dock inte hade förstått.

Häradsrätten prövar för skäligt att Karin Henriksdotter skall i anledning av 9 § i Kgl. Majt:s Stadga 1687 om eder och sabbatsbrott, slita ris och stå uppenbar kyrkoplikt, vilket allt Kgl. Rätten har tagit i behörigt övervägande och bifaller Häradsrättens beslut.

Och såsom inte endast ett vittne berättat på sin ed, att finnen Jon Jonsson varit delaktig i samma signeri, utan han och inför Tingsrätten utlåtit, att hans hustru skulle inte bekänna, fast att hon har gjort sådana saker.

Han har heller inte hindrat sin hustrus vidskepelser och skall därför plikta med 8 dagars fängelse på vatten och bröd, stå uppenbar kyrkoplikt och bägge remitteras till prästerskapet att underrättas i deras kristendom.

Stockholm den 27 september 1698.

Fotnot: Om det blev kallt den 23 och 25 antydde det att det skulle bli en kall vinter. I Småland (men även på andra håll) sade man nämligen att ”det blir kallt när Klämmet och Katarina klämma ihop”, d.v.s. att om både den 23 och 25 var kalla ”klämde de ihop” dagen emellan (den 24) och då fanns det stor risk att kylan skulle hålla i sig hela vintern.)

Gävleborgs läns landskansli DIIa:10 bild 198.