Gävleborg

Klockaren Erik Olofsson, Harmånger 1721

Under hållna uppbördsstämningen har bönderna vid de avbrända hemmanen vägrat att betala mantalspenningar, kontribution (särsk. skatt till kronan) och frändhjälp för deras drängar och pigor, och det efter de senares påstående, men dessa tjänar för sin lön, den de inte skänkte bonden, så synes oförgripligen, bör den inte komma under den höga Kgl. Nåden som allmogen för publika utgifter är förunnad.

Sammaledes för de drängar och pigor, vilka förra året under fiendens infall har mistat några kläder, påckas på att njuta frihet för ovannämnda räntor, ibland vilka jag endast har en som framkommit skriftligen, nämligen klockaren i Harmånger socken, Erik Olofsson, vars sedel i original här insinueras, varutinnan han förmätligen skriver om sina 2 systrar, vilkens egna ord jag må bruka:

”Den skal niuta som de andra tientehion i Hudichswall etc. Eders Excell:s nådige ordre till att dämpa de motsträfwigas sturdzigheet samt och att bringa dem till underdånig lydno, iag med allan underdån ödmiuk wyrdnat aafwachta, samt och om Sönner, Sonehustrur, mågar och döttrar, hwilka uppå förbrända hemman wistas hoos sina föräldrar, kunna för meromrörde räntor wara frie, framhärdar till lijfzslutet.”

Delsbo den 13 april 1722, Erik T. (osäker efternamn på skrivaren)

Bilagan av Erik Olofssons skrivelse i sin helhet:

”Upå 1721 för systren Sigridh medhsändes fredzhielpen Contribution 3 dher det ofriga af penningarna föras på 1722.”

”De 2 mina systrar som är  fördt på migh i mantalslängden som de i förledit åhr tient i stan och mista sine klädher, kistor, wår gårdh, som de hoos mantalzkommissarien wijste sigh, och ländes till Swars, att de skall niuta som de andre tienste johnen i Hudigzwald, om de blifa befriade medh mantalzpeningar och mehra.”

”Erick Olufson”

Gävleborgs landskontor EXII:5 bild 275.