Komminister Martinus O. Meijerus, Nora 1694

Upplästes ett supplikat som Mårten Meijerus ingett hos Hans Kgl. Maj:t andragandes hur han olyckligen måste för 10 år (1684) sedan råkat i en ”action” (handling, gärning, åtgörande) med sin kyrkoherde och blev ”preveradt officio” (officiellt fråntagen) hanterat, men efter 9/4 år till prästen igen att han blev lovat av Konsistoriet första lägenhet, vore ej här till skett, hur han med gråtande tårar och bön anhållit.

(Han har) Erhållit hela pastoratet i Nora med deras namn och signete ett gott attestatum om sitt ärliga förhållande och begärt honom till Själasörjare igen, varpå Hans Kgl. Maj:t supplikat i detta sitt ansökande remitterat av Stockholm den 27 februari 1694 till herr Superintendenten och Konsistorium.

Det finner Konsist. Att denna major om stor osanning berättat att han blivit priveradt för action med sin kyrkoherde, därför att han pissade vid altaret i kyrkan om Påskdagen.

Att Konsist. lovat honom någon tjänst falskeligen men efter Anzenius blev det honom så vida lovat, att om Gudmundrås församling ville ta emot honom skulle han bli hjälpt.

Herr Rehzelius, säger än nu med det förordnande om sin församling eller någon annan ville ta emot honom, skulle han det inte våga, men den som känner honom lär icke ta emot honom.

Att församlingen begärt honom till Själasörjare är en hel uppdiktad osanning, utan de har endast gett honom ett attesterande om sitt förhållande och rekommenderade honom till någon lägenhet.

Frågades om dem ska få prästen igen som bett 3–4 gånger 40 marker silvermynt som herr Svanberg lovat honom som Kapitlet är tilldömt honom.

Hr. Praesul (Biskop) bad Konsistoriet själva döma, däri Svanberg och största delen ville dra sig undan i denna sak i detta betänkande. Det är nog 2 eller 3 i Konsistoriet som säger sig ha skäl i denna sak, att absentera för svågerskapet med prästen i Nora som han gjorde i sin förra Synd.

Svanberg sade: ”Gud gifwa det skiedde så alltijd.”

Biskopen svarade: ”Wijsa at iag suttit i en sådan action och warit närförsvåret eller i skyldskap, effter i mig såldes swarat, skola i mig derj till swars stånda.”

Svanberg förstod inte vad biskopen menade, utan säger sig ha inlagt en skrift för ett år sedan, att han begärt där någon action framkommer, och någon sitter i Konsistoriet för svåger- eller i skyldskap med den action äger, måste åbördas att stå upp, och säger att Anzenius inte ställt upp under sin faders postulater.

Biskopen svarade: ”Annat är det att sitta under action som gäller ära och välfrejd, än annat under de beneficier som under ära att distribueras, så kan man väl sitta fast en vore i svågerskap eller skyldskap, men vill icke annat göra än det som är rätt. Att nämna sin son även välförtjänt ett stycke bröd, tror man sig ingen lär undandragit emedan vi alla är människor.”

Mårten Meijer var närvarande och inkallades. Biskopen läste upp vad Meijer hade uppgett till Kgl Maj:t, att han hade blivit priverat för den action han råkade uti med sin kyrkoherde.

Biskopen frågade om det var sant. Han teg och sade att han blev priverad för att han hade pinkat i kyrkan på Påskdagen och läste upp för honom ett protokoll som salige Sundin hållit anno 1683 p. 139 § 20 om Konsistoriet lovat honom någon tjänst.

–”Ja, om någon församling ville ta emot honom.”

Biskopen svarade, att om någon församling har kallat honom till Själasörjaren igen, bad han honom bevisa det i den inlagda skriften till Konsistoriet för en tid sedan.

Hernodius sökte i de akter han hade haft och fann att församlingen endast gett honom en skrift om hans förhållande och rekommenderar honom till någon tjänst.

Meijer säger, eftersom skriften inte kan återfinnas, skulle han skicka en kopia av den kopian han hade hemma och anhåller om restitution.

Konsistoriet får döma i saken och vill lägga ett gott ord till och skall ge honom svar. Har han gjort någon sentens (ställningstagande) förra året kan den ges honom eller sammanträda att där må dedicera honom.

På eftermiddagen sammanträdde lektor Forzelius, Svanberg och Mört, tillika med konsistorienotarien Diupedius, att avgöra ett slut i herr Meijers begäran, men de andra i Konsist. alla sig för svåger- och skyldskap skulle existera, efter de orsaker som är införd i 1693 års protokoll § 3 den 9 februari p. 468 (saknas i Domkapitlets arkiv) utan någon vidlyftig diskussion fattade de förrän de själva röstade skriftligen.

Olaus Mört: ”Emedan som Meijer i anledning av civildomen i saken emellan prästen och honom i Nora begått sådant fel, som inte anstår en prästman, och därför är dömd till åtskilliga böter, ty tycker jag för min person, att han med ingen näpst bör anses till någon xxx ifrån Ministerio, och där något sådant som även beträffar, som väl bekände kunna förklara sig, så finns det expedierat, att låta saken remitteras till Hans Kgl. Maj:t efter Ordinantens kapitel och paragraf.”

Olai Svanbergs egentliga samtycke är om Meijer, att ”Desideratum (önskemål) om rättens äntliga slut och herr Mårtens den angår egentliga hans ära, att han inte skall behålla prästen och finns de som några 40 markers böter, men aldrig är gjort något besvär om deras präst och där domen några sådana ärliga böter skulle innehålla, så hade boten varit Konsistoriet tillstädes på herr Meijers sida.

Och är till mig så vida känt, Meijer nu svarar resan icke miste sin präst och kan således inte veta om han efter så lång tid som gärningen är gjord kan priveras och alla intressenter som varit skanderade, har ställt sin förbön för Meijer.

Alltså kan jag intet annat se än han bör behålla prästen, så länge competens index om hans ära dömer, att domen är så ärlig att herr Mårten icke får njuta sin präst.”

Rektor Forzelius säger, ”Emedan intet annat är rönt herr Meijer sedan han fick restititium än Häradsdomen av den 18 februari 1690, varutinnan han för de beskyllningar han inte kunde bevisa är fälld till 3 gånger 40 marker silvermynt och en gång 50 daler silvermynt.

Och målsägaren Eurenius i Nora fäller nu för honom förbön, betygar där hos och intygar, att han sig ärligen och väl förhållit sig, sedan action dem emellan varit avgjord och ingen har honom något mera att beskylla, kan man så vida han för den senare action icke varit priverat, honom icke förvägra att predika när han blir anlitad, dock merendels i de församlingar varest hans fel icke kunna vara så kännbar, varpå formerades en sådan sentens (beslut, avgörande).

SENTENTIA

Inkom Mårten Meijers supplik, som han angett hos Hans Kgl. Maj:t om restitution till sitt prästämbete, som han har mistat genom den action med sin kyrkoherde och prosten, herr Jacobi Eurenius, varpå hans Kgl. Maj:t remitterade supplikanter av Stockholm den 27 februari 1694, i dess sitt ansökande till herr Superintendenten och Konsistorium, där Konsist. genomläst och tagit saken i betänkande, finner att herr Mårten Meijer aldrig blivit priverat för den action emellan prästen i Nora och honom så då var, och för det fel och grova förseende han begått i kyrkan om Påskdagen anno 1682 urinerat vid altaret i sitt fylleri som domen visar av 1689 års protokoll den 6 februari § 10 p. 139, att han då blev removerat ab officio, till dess han ger sådana prov ifrån sig att Konsistoriet säkert kunna restituera honom åter igen.

Dock till samma ecklesiam att komma skulle honom skandalen aldrig tillåtas, och efter han sedermera visade sig botfärdig, fick han sin präst igen inom ¾ år men anno 1690 råkade han uti en action med sin kyrkoherde och präst, Jacobi Eurenius, och blev av Häradsrätten efter Konsistoriets remiss fälld för käromålet till 3 gånger 40 marker och 50 daler silvermynt som Häradsdomaren av den 18 februari visar, men blev icke i den senare action med biskopen priverat, icke heller emellertid blivit anlitad av någon församling till någon tjänsts förrättande.

Varken i den han tidigare varit efter förra domen, att göra tjänst, har dock emellertid Meijer så mycket verkat, att han icke allenast erhållit församlingens ett gott attestatum, utan ock biskopens Eurenii förskrift till Konsistoriet förra året i februari som han haft högsta action med, som vittnar och intygas.

Sedan deras action var avhjälpt, att han sig i sitt leverne väl förhållit och icke har honom för något att beskylla, eftergivandes ock allt det han emot honom brutit, samt remitterades många andra av klerikala domar har och icke förklarat om de 40 marker böter vore ärliga, där som denna vore till förståendes vore facto priverat och borde söka Höga överheten om upprättelse uppta Ordin. 29 kap. 21 §.

Det är ock en lång tid sedan denna action slöts inom vilken han synes nog för sitt brott persisterat och en särdeles bot och bättring gjort.

Emedan herr Mårten Meijer är förlöst med sina vederparter som själv inför andra bedja för dess uppkomst, har han ock emellertid visat prov till en rätt ånger och bättring. Inte heller har Konsist. noga kunnat inhämta hur ärlig domen är, emedan varken domaren eller hela Kapitlet efter vilket han är dömd, det determinerar.

Ty kan närvarande Konsistoriet icke förvägra honom att predika där han anlitas, dock med den kautel (försiktighetsåtgärd) som nämndes vid hans privation. Men skulle nu competens index förklara böterna för ärliga, så har han att söka Hans Kgl. Maj:t om upprättelse efter Ordinantens kapitel och §.

Domkapitlets i Härnösands arkiv, mars 1694, AIa:2 bild 181.