Per Nilssons dödfödda dotter, Indal 1691

Den 16 maj 1691 dödföddes en flicka, Per Nilssons dotter i Sunnanå, som eljest var ett dejligt och välskapt barn till alla sina lemmar, både till huvudet, ansiktet och hela kroppen, ja, till och med händer och fötter.
 
Men hon hade på händerna två vuxna pärlor.
 
En pärla på vardera handen, ”såsom iagh sielf uthi hedersampt folkz närwahro med ögonen sågh: den perlan som war på wänstra handen, war så stoor som en kiörssebäär, men muchta hwijt, hård och lijka som een stoor skijnande perla, och hangde på innersta leden på ringfingret lijka som på en hwijt, Subtilig och grann silekstrå, eller grånhwijt tagell, icke langre emellan fingret och perlan, än som en Täliekijfs bakas bredd eller tiockheet.”
 
”Den andra perlan war och på ringfingret på den högra handen och innersta leden, hängde och lijka som på en grann och stackel silkestråå, såsom sagt är om den förra, men war i storheeten, såsom om stoor Tyskärt, och något rödachtigh. Gud huad sådant Omine tar!”
 
Indal (Y) C:1 (1668–1705) sid 25.
Med reservation för sista ordet.