Västernorrland

Skarprättaren Aron Olsson Scharberg, Borgsjö 1754

”Den 22 juni 1754. Skarprättaren  Aron Olsson Scharberg har att skyndesamt förfoga sig till Borgsiö Sochn i Medelpad, at therstädes enligt höglofl. Kongl. Hofrättens utslag af d. 13 i thenna månad, med yxa halshugga mälgmörderskan Malin Jöransdotter, blifwandes skarprättaren åtwarnad at thenne execution beskediligen förrätta med hwad therpå föllia bör, så kiärt honom är att undgå thet answar som han elliest sig underkastar. Och har bref afgådt til Befallningsmannen i orten at härwid meddela laga handräckning, uti thet som skiäligen erfordras kan.                     

Av notis i Borgsjö församlings fattigräkenskaper LIII:1, 1754 i landsarkivet, Härnösand framgår att den 4 augusti utbetalades ”til Skarprättaren Scharberg för kvartum[1] vid en execution på Borgsjö-byn den 16 Julii 2 daler.” (Arvodet stod staten för).

Att Scharberg uppmanades att för sitt bästa utföra sin uppgift är intressant. Många exempel finns på att ”mästerman”/skarprättaren varit väl mycket påverkad av starka drycker. Inget känt i detta fall.

Det hela kompliceras av att författaren Jan. G. Ljungström på sidan 88 i sin 1996 utgivna bok ”SKARPRÄTTARE, BÖDEL och MÄSTERMAN” påvisar att den nämnde Scharberg (skrevs även Skarberg) omkring 1753 blev blind. Hans son Magnus hade – enligt samma källa – gått i lära hos fadern och nämns 1753 i januari som skarprättare i Gävle.

Öppen fråga är hur gamle Skarberg då den 20 juni 1754 kunde förordnas till här aktuell förrättning någonstans i Borgsjö. Om än perifert i sak noteras, att denne Aron Olsson Scharberg den 20 juni 1741 på Saltåsen i Nora socken i Ångermanland högg av höger hand, halshögg och steglade en bonde från Mäland i Noras grannsocken Skog för att ha slagit ihjäl sin 4-årige son med yxa.

[1] Kvartum = bostad, inkvartering. Ordet fortlever i exempelvis uttrycket: ”Nu går jag och kvartar” (lägger mig!)

Källa: Ivan Johnson, Härnösand.