Skomakaren och dagsverkskarlen Olof Grefwe, Huså/Gustaf och Carlberg 1776

Kassören Jöns Ottin kärade efter laga stämning till skomakaren och dagsverkskarlen Olof Grefwe för sidvördnad samt oanständiga beskyllningar, uppvisande ett hans brev, ord för ord så lydande:

”Min käresta Herr Broder Gudmund oss. Nu har hafwer acus(?) fåt naborz wingård, ja för mång hundrade åhr sedan så hafwer thet och nu gått med mig alt mitt faders arf hafwer gått sin koos uttur mina händer, angående den slådt som jag hade efter mina föräldrar,”

”twå daler theraf har långt för detta lika som med wäll mig ifrån tagen, af för detta Herr Inspector Flor, men den qwarlåtne tredje del theraf har nu Herr Casseuren spelat till sig, hwad thet är skjed med rätta heller orätta thet må wår Gud döma emellan oss wid dagarnas ända.”

”Jag missunnar ej min H:rr den lyckan, han har fådt all den lilla förmån som jag har har niutit af Kopparwärket för en fyratjo åhra tjenst är nu wore den min Herres ägendom, så må det nu så wara, det som Gud och människor ej ärnar mig, så må jag ej hafwa,”

”men innan det så werksteldt är, så tror jag att mitt namn och rygte är wordit förklenat att jag ei så duglig heller stendig i wärckets tjenst, och derföre ej någon förmon bör niuta, nog liten har han warit och är nu inger,”

”men det har så sedt ut likasom jag skulle hafwa sutit under ett tred som står under bar himmel och när jag har blifwit framkallat till något angelägit arbete,”

”så har jag måst lyda komando, jag har öefwat under andra herrskaper, som intet äro nu och så litet som mitt arbete för warda werderat berättat, så har det lika bestigit sig till 4 à 5100 Daler”

”men min dagspenning har ei warit högre än 5 à 6 marker ja 24 marker och när en fattig dagswerckare har arbetat sig up till inemot femtusende Daler med så små dagspenningar så mår det hafwa kåstat många matsäckar ja och mången trötta qwäl,”

”så att jag tror om man setter fram någon annan dagswerckare som har haft stora förmåner så skal det ei stort högre bestiger sig, så är på mig fördt framför andra arbetare trehundrade Daler och 21 skillingar så kallat Kronoutlagor samt mycket annat småt”

”torde och hafwa passerat åt mig så att jag hwarigenom är gjeldbunnen wid Wärcket, så att jag lerer nu hafwa få min gratial som mig bör i alt detta så skyler jag ei min Herre och förman Herr Geschworneren, ty han är mycket god och will, giöra alla till wiljaes men han är fremmande ännu och sig ei alla saker så wäl bekant, men bör henda har giort efter de sanferdigas berättelse, hwad som den the bare som med henne ei hålla kan.”

”Så tryggar thes mig dock mäst at jag förmenar mig hafwa troliga arbetet för thet jag har fått, men fast än thes wår nästa tider någon skada, så är folk icke så granlaga nu för tiden, the dricka wäl miölken fast än hon har stått i Jäels [Gärd=jäst] skål.”

”Alt wälment min Herre förblifwer jag min hans ödmiuka tjenare Olof Grefwe 1775.”

Allt upplästes och Grefwe erkände vad han hade skrivit.

Kopparverkets styres- och förman, Johan Gustaf Edelfelt, gav tillkänna att han inte annat än kunde ta del uti allt som berörde betjäningen.

Och medan Olof Grefwe åsidosatt den aktning han borde haft för kassören Ottin och obefogat klandrat avl. inspektorn Anders Flors disposition om Verkets slått vid Järpens skans som länge sedan vunnit laga kraft och utan även påtalat kassören Ottins räkningar.

Därför måste Grefwe plikta för detta brott efter lag sig till näpst och övriga arbetare till varnagel.

Kassören Ottin yrkade att brevet förnämligast gick ut på att visa de hårdheter som övergått Grefwen.

Dels genom den förlorade slåtten, dels med kronoutlagorna och förklarade vad den förra beträffar, att han icke tagit den samma utan Grefwe utan af erhållit av Herr Geschworen såsom Verkets ombud till något understöd uti sysslan, var denna slått Verkets och inte Grefwens egendom.

Angående kronoutlagorna var de uti alla årens räkningar så riktigt uppförda att fel därvid omöjligen kan visas, kunde kassören inte råda för att Grefwe såsom hantverkarna måste betala kronoutskylderna då Verkets övriga arbetare varit fria.

I anseende härtill, så väl som Grefwens vanvördiga skriftsätt, anhölls om domstolens skydd och försvar på det Grefwe måste ta konsekvenserna såsom han förtjänar.

Grefwe svarade att han om slåtten endast slagit sin nöd och inte haft någon ond mening därmed, så gittade han ock inte uti det som rör kronoutskylderna, visade något fel eller anföra det som Ottin kunde räknas till last, utan han erkände att den i årliga motboken införda summan hade sin riktighet och har han velat visa hela beloppet såsom en orsak till sin ådragna gäld.

Beträffande kassörens gjorda anklagelse så hade avsikten inte varit att på något sätt honom förklena eller oroa, varför Grefwe bad att hans brev icke måtte illa upptagas.

Uti det övriga som Grefwens brev innehåller eller synes utmärka, blev varken på kärandens eller svarandens sida något påmint, utan kassören Ottin begärde slutligen ersättning för tidsspillan och rättegångskostnader.

Avsades:

Bergstingsrätten har utav den hållna rannsakningen intagit att kassören Ottin på lagligt sätt åtkommit den slått som tillhör Verket, men som Grefwe tidigare hade haft och att han ej heller haft fog att åklaga den av Ottin förda kronoutlagsräkningen.

Förutom Grefwes försök att med en bättre mening ursäkta det förklenliga brevet emot ordens lydelse och kassören Ottins begivande, icke kan äga rum.

Till följe härav och så vida Ottin på visst sätt är Grefwens förman samt dennes osedlighet om den avlöper utan näpst, kan verka honom och andra arbetare till ringa aktning, ej mindre för Ottin än övriga betjäningen.

Bergstingsrätten finner i stöd av Missgärningsbalken 15 kap. 7 och 9 §§, jämfört med 18 § Stora Kopparbergs Gruva akt. och 27 § uti Kgl. Majt:s förnyade Hammarsmedsordning, rättvist att för denna emot kassören Ottin visade vanvördnad, fälla Olof Grefwe till 10 dalers bot jämte offentlig avbön och rättegångskostnaders gällande med 2 daler silvermynt.

Bergstinget den 3 juni 1776.

Bergskollegium, Rättsprotokoll från Västernorrlands och Jämtlands bergmästardöme EIId:4 bild 20.