Soldaten Lars Olofsson Bruse, Hedesunda 1693

En rannsakning och dom ifrån Hedesunda och Årsunda tingslagar över soldaten Lars Olofsson Bruse, vilken inte endast mördat en hustru vid namn Elisabet Larsdotter om sina 50 år, utan också begått åtskilliga enkla och dubbla hor, varav rannsakningen och hans egna gjorda bekännelser finns.

När hustru Elisabet, som gått omkring och förtjänt sin föda med det hon sålt något smått kram, varit inne i gården Wall fredagen den 22 september hos bonden Erik Persson, där soldaten Bruse varit för henne och supit brännvin och några fler soldater kommit dit.

Elisabet hade köpt brännvin för 2 öre och delat med sig till Bruse och medan hon tänkte bege sig till Österbyggebo på andra sidan om en skog, där Bruse hade sin hemvist, hade de följts åt ifrån Wall.

När det kommit halvannan fjärdingsväg in på stigen, mötte de en hälsingebonde i Skälstugan, Olof Hansson, som fordrade 5 daler av Bruse och några ören som han var skyldig honom.

Men när Bruse, som nu var full, tänkte överfalla och slå honom men blev hindrad av Elisabet, så Olof komma undan och åkte därifrån. Bruse bekände sig ”af diefwulens ingifwelse” och i förhoppning att finna pengar hos hustru Elisabet, strax fattade tankar att mörda henne.

Först genom att slå henne en örfil och hon föll ner på marken och sedan sparkat henne åtskilliga gånger i huvudet med högra skoklacken som var beslagen med spikar, så att hon fått åtskilliga djupa och dödliga sår i huvudet.

Därefter fattade han henne i kjolen och släpade henne över vägen men när linningen på kjolen gick sönder, tog han henne i armen och drog henne till skogs. Där tog han av henne kjolarna, och då hon visade lite tecken på liv, sparkade han henne till döds. Sedan bar han hennes alla kläder och kramlådan ett stycke därifrån och sökte sedan efter några pengar men fann inte mer är 9 öre kopparmynt (18 kr i dagens penningvärde). De andra sakerna gömde han i skogen och vid solens nedgång gick han sedan hem till Österbyggebo.

I närheten av Bruses stuga, bodde korpralen Anders Larsson Skåtte, som råkade träffa på honom och betalade Skåtte 2 öre som han var skyldig honom. När Skåtte frågade vad han skulle göra hemme, eftersom han skulle vara på stämningen om morgonen, svarade han, att han gått hem direkt efter munderingen.

När så Bruse försökte dölja sin onda gärning, hade det blivit uppenbarat, att när Per Sjulsson i Mälbo hade gått till skogs på måndagsmorgonen för att skjuta fågel, fann han den döda kroppen ligga helt vidöppen.

Kroppen var endast klädd med en säck och vadmalströja samt ett linnekläde över ögonen. Han lyfte på klädet och såg henne vara blodig i munnen samt ett blodigt kläde och hennes bägge händer vid sidan.

Han hade blivit mycket häpen över sin upptäckt och hade gått till korpral Skåtte och berättade om sin upptäckt. Tillsammans med andra hade de begett sig till platsen efter länsmannens anmaning och fann kroppen såsom Per Sjulsson hade beskrivit.

Utöver hans beskrivning, fann man att hon haft en kattunskrage om halsen, vars snibbar var lagda över munnen, förklädet över ansiktet och bröstet, den vänstra skon satt kvar men den högra fann man längs med skogsbacken där hennes kropp förmodades var slagen och släpande.

Vid ena hörnet på en vass sten hade också legat en piska som hon haft med sig när hon gick mellan byarna från vilken man förmodade att hon fått 2 stora sår över ögonen och tinningen samt ett bak i nacken. Huvudet hade varit alldeles sönderkrossat.

Sedan liket blivit hemfört och begraven, och kläderna och de andra sakerna som man fann lite här och där efter noggranna sökningar i skogen, hade strax därefter ett extra ordinarie ting blivit lyst.

Bruse hade nekat alldeles och enträget till denna gärning och sagt att hustrun hade gått ifrån på skogen. Sedan han lagt sig för att sova, önskade han, att om han hade gjort denna gärning, skulle Gud upplysa honom att erkänna.

Men sedan på Rättens åtskilliga förmaningar då han skulle föras bort till fängelset, hade han begärt att först få tala med kyrkoherden, sedan med häradshövdingen och flera, för att äntligen erkänna gärningen inför Tingsrätten.

Förutom allt detta, har han även bekänt inför tingsrätten, att han åtskilliga gånger bedrivit. För 3–4 år sedan han blev gift, har han plägat olovligt umgänge med Malin Persdotter, som för tiden tjänar hos Anders Persson i Österbyggebo, och hon hade pliktat för enkelt hor.

Han hade även bedrivit enkelt hor för 2 år sedan med Anna Johansdotter hos Per Larsson i Haga. Hon hade tidigare fött två oäkta barn. Den ena gången med en ogift, och den andra gången med en gift man.

För 10–12 år sedan hade han lägrat soldatens Per Isakssons änka på Tomten, Märit Jönsdotter, medan han var ogift och tjänade hos Markus i Rångsta, och i fjol under sommaren tillsammans med varandra igen när båda var gifta.

Även med soldatens Erik Erikssons hustru i Mälbo, Brita Nilsdotter när han var ogift och hon många gånger med soldaten Per Johansson Skinnfäldt.

Han tillstår sig även haft flera gånger olovlig beblandelse med Sven Perssons piga Rångsta, Kerstin Persdotter. Ingen av dem hade blivit havande.

En del klagade att han umgåtts med dem på onaturligt sätt genom att han fått dem till att stå fyrfota, så länge han främjat sin onda vilja.

Och fast Bruse berättat sig haft umgänge med sin bondes Erik Olofssons hustru i Vinnersjö, Anna Olofsdotter, som talet gått, så har han icke desto mindre återkallat sin utsago och påstod att han missagt sig.

Han tänkte att det varit soldat Erik Erikssons hustru och således ljugit på Eriks hustru i Vinnersjö, eftersom han inte var en ärlig karl men hans hustru nekade till detta. Trots detta, hade han gett henne ett gott lovord om hennes ärliga förhållande.

Häradsrätten dömer Lars Olofsson Bruse efter det 1 kap. Högmålsbalken och 42 kap. Edsöresbalken för mord och rån, samt efter Kgl. Straffordningen Anno 1658, för tvådubbelt och tre enfalt hor till döden, men sättet hur den grova syndaren skall dö och avstraffas efter sina begångna synders mångfaldig- och grovhet, underställs Kgl. Rättens omdöme.

I lika måtto förklaras soldaten Per Isakssons hustru, Märit Jonsdotter, och soldatens Erik Erikssons i Mälbo, Brita Matsdotter, för sina begångna dubbla hor med Bruse, skyldiga efter Kgl. Straffordningen att undergå dödsstraffet.

Malin Persdotter, som nu är beträdd med andra resan enkelt hor, sakfäller Häradsrätten henne att böta med 80 daler silvermynt och stå uppenbar kyrkoplikt. Orkar hon inte böterna, pliktar hon med kroppen.

Annika Johansdotter, som tidigare pliktat för lönskaläge, och dessutom för enkelt hor, erkänns skyldig att erlägga 80 daler silvermynt och undergå kyrkoplikt.

Kerstin Persdotter i Rångsta, döms för enkelt hor till 40 daler silvermynt och kyrkoplikt men Erik Olofssons hustru i Vinnersjö, Anna Olofsdotter, som genom folkets tal blivit misstänkt, och efter Bruses gjorda utsago, beskyllt henne, lämnar Häradsrätten under Guds dom, som det fördolda i sinom tid lär uppenbara och avstraffa, eftersom inga säkra skäl fanns som kunde bringa henne till eden. Än mindre att övertyga henne till samma gärning.

Resolution:

Lars Olofsson Bruse, bör inte befrias från dödsstraffet för så många stora grova överdådiga och fasliga missgärningar, utan skall sig till ett välförtjänt straff och androm till varnagel, först halshuggas och sedan skall huvudet läggas på en påle, och kroppen läggas på fyra steglar.

Brita Matsdotter och Märit Jönsdotter befrias från livsstraffet men skall böta 160 daler silvermynt vardera och stå uppenbar kyrkoplikt. Orkar de inte böterna, så skall de hudstrykas för Tingstugudörren.

Malin Persdotter och Annika Johansdotter skall efter Häradsdomen böta 80 daler silvermynt, eller om hon inte har pengar att böta med, hudstrykas för Tingstugudörren och sedan stå uppenbar kyrkoplikt.

Kerstin Persdotter i Rångsta bötar också för sitt enkla hor med Bruse 40 daler silvermynt eller sliter ris för Tingstugudörren och sedan stå uppenbar kyrkoplikt.

Men beträffande Erik Olofssons hustru Anna Olofsdotter i Vinnersjö, så prövar den Kgl. Rätten för skäligt att befria henne från en sådan beskyllning och tillvitelse.

Stockholm i december 1693.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:9 bild 93.