Tatterskan Anna Maria Andersdotter, tattaren Bartholomeus Ludvich och norska överlöparen Frans Torkelsson, 1724

Kgl. Rättens fällda resolution över tatterskan Anna Maria Andersdotter, tattaren Bartholomeus Ludvich och norska överlöparen Frans Torkelsson, vilka oförpassade strukit omkring i landet och fört ett otuktigt leverne samt begått flera brott.

Tillika med soldaten Petter Hellbom, som har gjort sig delaktig uti Anna Maria Andersdotters stölder, har även föraren Clas Johan Werdenhoff varit angiven att ha skrivit falska pass åt tatterskan och Frans Torkelsson.

Det ville Landshövdingen bemälda resolution komma till behörig verkställighet och på det sättet vad Anna Maria Andersdotter och Bartholomeus Ludvich angår att sedan de undergått efter resolutionens innehåll.

Den förra risslitande och den senare gatlopp samt kyrkoplikten eller stockstraffet, då de därefter drivas utur Hövdingedömet och så vidare så att de vore drivna alldeles utur Riket.

Stockholm den 9 november 1724.

Kgl. Rättens resolution på de åtskilliga inkomna rannsakningar och fällda domar över tatterskan Anna Maria Andersdotter, som också kallar sig Adamsdotter, samt tattaren Bartholomeus Ludvich och norska överlöparen Frans Torkelsson, vilka oförpassade strukit omkring i landet.

Anna Maria Andersdotter har inte bara med Batholomeus levt som man och hustru uti åtskilliga år samt avlat 4 oäkta barn, utan också hela tiden plägat otuktigt umgänge med Frans Torkelsson, samt haft två falska pass, vilka föraren Clas Johan Werdenhoff har skrivit till dem.

Anna Maria har dessutom begått stöld hos borgaren i Gävle, Johan Hoffgart, i vilken soldaten Petter Hellbom blivit angiven delaktig och även att ha haft köttsligt umgänge.

Kgl. Rätten har låtit sig föreläsas över dessa hållna rannsakningar och finner därav hur tatterskan Anna Maria Andersdotter, som hon berättat, född uti Frankrike, sedan hon med tattaren Hans Göran Henriksson uti 2 eller 3 års tid sammanlevt otuktigt och avlat 2 barn med honom,

Efter hans död, kom hon i Skåne i sällskap med tattaren Bartholomeus Ludvich, född i Wismar och var gift i Köpenhamn men att dess hustru skall ha övergett honom och tagit sig en annan man, vilket han inte kunde bevisa.

Ludvich och Anna Maria hade uti många år strukit omkring tillsammans oförpassade i landet och lev tillsammans som man och hustru samt haft 4 barn tillsammans av vilka det äldsta skall vara 15 eller 16 år gammal.

Med vilket deras syndiga umgänge de in till vårtiden år 1723, då Bartholomeus skall tagit med sig en annan kvinnsperson och Anna Maria Andersdotter gett sig tillsammans med norska överlöparen Frans Torkelsson som tidigare hade farit omkring med dem i landet.

De hade också levt tillsammans som äkta folk och fört ett otuktigt leverne, till dess de under deras landstrykande blivit fasttagna av Kronobetjänten.

Han hade då funnit 2 falska pass och dem. Den ena för henne och dess barn och det andra för Frans Torkelsson och hennes, bägge skrivna uti Riksrådets, fältmarskalken och greven Gustaf Adam Taubes namn.

De hade bekänt att föraren Clas Johan Werdenhoff skrivit dessa falska pass till dem emot betalning.

Utan detta allt är också Anna Maria Andersdotter övertygad att ha bortstulit ifrån borgaren Johan Hoffgart silver till 228 daler kopparmynts värde och innan hon begick stölden, har hon förut för soldaten Hellbom efter dess vidgående, sagt sig gå att stjäla uti Gävle stad.

Sedan samma stöld var gjort hade hon visat det för Hellbom och de hade delat på sakerna och gömt det.

Rådhusrätten i Gävle har sedan Anna Maria Andersdotter blivit sakfällt av Segerstads tingsrätt för plägade umgängen med Ludvich och Fransson till 2 gånger 20 mark silvermynts böter samt att undergå behörig kyrkoplikt för dess begångna stöld och i förmåga av Kgl. Majt:s Straffordning av år 1653 dömts till döden.

Jämväl Petter Hellbom för dess delaktighet i Anna Marias stöld i anledning av Kgl. Majt:s förordning den 29 juli 1698 samt Kgl. Brevet av den 29 mars 1700 av Rådhusrätten dömd att avstraffas med 7 gatlopp.

Dock är Hellbom frikänd av Segerstads tingsrätt för att ha plägat köttsligt umgänge med Anna Maria.

Men Bartholomeus Ludvich och Frans Torkelsson är av samma tingsrätt för deras plägade otuktiga umgänge med henne, efter Kgl. Majt:s förordning av år 1694 skyldiga erkända att erlägga varderas sina 40 marker uti nämnda mynt.

Vad angår de falska passen, så har Undersåkers tingsrätt dömt föraren Werdenhoff att med själv sin fader befria, att dem icke har skrivit några.

Beträffande Anna Maria kringstrykande med dessa tre ovanstående personer samt framfött åtskilliga oäkta barn jämte dessa två falska pass, samt stölden hos borgaren Hoffgart, gjort sig brottslig till dödsstraffet.

Dock har Kgl. Maj:t i anseende till vissa omständigheter och skäl i nåder behagat att lindra henne ifrån straffet.

Anna Maria Andersdotter skall sig själv till välförtjänt näpst och androm till varning uti Gävle stad hudstrykas med 13 par ris, tre slag av paret samt så vida hon är av vår Evangeliska religion och församling, bör hon i stadens kyrka undergå en söndags uppenbar kyrkoplikt, men i annat fall skall hon istället för kyrkoplikten sitta en söndag i stocken utanför kyrkdörren.

Beträffande tattarna Bartholomeus Ludvich och Frans Torstensson för deras otuktiga leverne och landsstrykande och vad som nämnts här ovan, prövar Kgl. Rätten för skäligt att de skall sig själva till välförtjänt näpst och androm till varning, avstraffas vardera uti Gävle stad med 7 gatlopp och så vida de är av vår Evangeliska religion och församling, stå en söndags uppenbar kyrkoplikt, men i annat fall även sitta en söndag i stocken utanför kyrkdörren.

Därefter skall såväl Ludvich och Andersdotter drivas utur riket.

Beträffande Hellboms eget erkännande och delaktighet i Anna Maria stöld, prövar Kgl. Rätten för skäligt att avstraffas med 5 gatlopp.

I övrigt blir Tingsrättens utslag över honom angående det han varit misstänkt att han plägat köttsligt umgänge med Anna Maria Andersdotter gillat.

Till sist angående föraren Clas Johan Werdenhoff, då emedan han emot dess enständiga nekade att skrivit passen, icke är övertygad med något laga vittne eller bindande skäl, blir han befriad.

Stockholm den 12 november 1724.

Gävleborgs läns landskansli DIIa:20, bild 253.