Västernorrland

Tigga i brudsäck 1738

Som det gavs tillkänna, huruledes på många ställen hit in till är i bruk, att bröllopsfolket på andra dagen dansar omkring den så kallade ”Stubben”, i vilket mycket lättsinnighet och förargelse förövas, då det påstås vara ett medel att samla penningar till de fattiga och husarma i församlingen.

Dels ock att emellan andra och tredje lysningen till äktenskap, går bruden runt med en mansperson under tiden i flera socknar för att – som de kallar – tigga i brudsäck.

Bägge dessa plägseder är förargeliga och oanständiga på allt möjligt sätt och (bör) avböjas, emedan var och en rättsinnig kristen utan berörda dansande, ändå genom tjänliga föreställningar lär kunna finna sig föranlåten av ömt hjärtelag, att efter råd och ämne ihågkomma de fattiga, och de senare om andra tjänliga medel till sitt hushålls inrättande bör vara omtänkta.

”Tigga i brudsäck” (Södermanland), ”Gå fästemö” (Västergötland, Ångermanland).

Uppsala domkapitel 18 januari 1738, A1:37, bild 22.

I Ångermanland företogs emellertid, egendomligt nog, den dock fortfarande så kallade ”fästmögången” i senare hälften af 1700-talet ”först ett eller tre år efter giftermålet”.

Detta var dock ett undantagsförhållande. Den blifvande husfadern besökte bönderna i byn eller socknen för att ”tigga sädeskorn”, d. v. s. spannmål till utsäde.
Fataburen 1912, häfte 1, sid 40.